Till Minne av Victors Växtkraft



Sippor och iris bland drivved och snäckskal

Gräs, ammi majus och gentiana

En hemlig udde

Familjens händer på Victors kista

Stillhet. Helhet.

Fina Victor

Ibland så ställs vi inför svåra arbeten med tunga, riktigt tunga, avsked. Då gäller det att vi gör det bästa vi kan för att mildra och trösta. Med blommor så skapas en stämning. Vi vet att det blir lite bättre med blommor. Sorgen blir lite mjukare. Glädjen mer sprudlande. Kärleken blir inramad och mer genomsyrad. Vill dela med mig av en sorglig historia och en text ifrån Victors föräldrar. Hur gör vi bäst för att bevara våra änglar i vårt minne ?

Victor älskade blommor och växter!!!

Han beställde hem massor med exotiska frön, som han sådde med framgång!
Han var väldigt ovanlig kille. Redan vid 7-års ålder, just genomgått hemska behandlingar, första gången, då sjukdomen upptäktes, ville han sätta upp ett växthus.
Han kunde knappt stå på benen och var likblek i ansiktet, men entusiasmen för blommor och växter bara glänste av honom.
Varje vår stod han ute sent på kvällen och klippte buskar och planterade sina växter!
Han var så noggrann och kärleksfull för allt som han gjorde.
Det var maj 2005, då naturen började visa sin skönhet.
Nu är det också vår och allt är så vackert och min bästa, finaste pojke får inte vara med!!!Tänk, vad glad han skulle bli, om han kunde bli en symbol för växtvärlden.
Jag har funderat, vad man kunde göra för att hålla hans minne levande?
Fonder och stiftelser finns det redan gott om, men finns det något annat, som man kunde göra?
/Pirkko och Kjell Öberg, Victors föräldrar

Barncancerfonden

/Camilla Ek